irriterande med sådant här som deppresion kom jag att tänka på, jag menar, jag känner inte för att sova, och jag känner inte för att försöka att kanske göra lite musik eller änns läsa, nå jag får se... än så länge är datorn en safe haiven för mig, på något sätt, när du är uppkopplad så är jag inte ensam, dess starkt lyssande 2d är nästan varmande, men det är när jag kommer på mig själv att vara för opruduktiv som jag får någon annan form av ångest och jag känner mig genast tom... den här dagboken funkar väll och jag antar vid tillfälle av enorm sömnighet som jag kan rättstava den också, men den måste få något typ av commentarer annars tror jag att jag inte kommer kunna vänfa mig till bloggandet som en tröst, jag måste säga att jag inte är den deppremerade typen egentligen! det kan min bror intyga på, och mina gamla klasskamrater och anna och john... men just sådan här tillfällen i mitt liv är bara på något sätt så avacktiverar de mina redan understimmulerade signalsubstanser vilket hindrar oss från att vara för depprimerade... urk... nå jag sitter tills jag hört denna förvånansvärt svängiga powernoise låt och sedan går jag fixar det där kaffet, men bäst vore väll endå ifall jag kunde sitta och göra lite musik på tracktion som jag ändå har till handa...