Urk

den här songen (Ah Cama-Sotz - your Darkest soul) påminner verkligen om det som jag och natalija inte hadde... ändå vill jag bara lyssna på den.. det är skadligt.. eller kanske ett sätt att bearbeta... urk, nå de rekomenderade att jag skulle föra dagbok så då får jag väll fortsätta att göra det.. och upladdad är nog den enda jag kan tänka mig... ty annars vore det slöseri.. men det sa jag redan i första bloggen.. typ...

jag vet inte det känns som jag verkligen gråter över något som inte excisterade emellan mig och natalija, vi lyckades alldrig med det där vad gällande det romantiska/mystiska/exsotiska fastän hon tycktes ha alla möjligheter att kunna göra det... men på något sätt, på alla sätt var det dömt redan från innan, sådan skillnader av mentalitet kan inte leda till något avslappnat som båda kan vilja göra då den ena håller den andra fast mot den andres vilja... det var dömt från första början.. varför gick jag tillbaka till henne, dum jävla fråga men fortfarnade! varför! allt hade varit hundra gånger enklare nu... eller det är visserligen jävligt enkelt att önska att jag inte gjort si och så, vem vet jag kanske skulle gå och träffa någon minst lika hämsk som henne ifall jag hade lämnat då konstant.. så skitsnacket om hur mycket bättre allt kunde var. det leder ingen stanns och det är inte bara ologiskt...

hehe jag uptäckte inte att Your darkest soul hade telefonsex i bakgrunden, men he jag gillar låten offantligt fortfarande dock, den påminner verkligen som en token på något slag om hur mycket tid jag slösade bort på natalija.

ha jag ville inte änns flytta ihop med henne, jag gjorde det för att var rädd för att inte hitta någon lägenhet annars, men dagarnas sökande från mina föräldrars hem visar att det var hundra gånger enklare än vad jag någonsin skulle tro.
facinerande att hela förhållandet byggde på att hon ville... jag menar första kyssen gav jag henne bara för att jag var full av självsäkerhet och struntade i hur mycket jag tyckte att hon betet sig drygt eller var min typen av tjej utseendemässigt, att jag sa att jag älskade henne var på grund av att hon sa att hon funderade på självmord... fan jag kännde väll pirr i magen då och då och medans jag skriver det känner jag mig lugnare men fan fan fan, jag skulle ha kunnat ödslat den omsorgon och framför allt tålamodet(!) på någon annan... vem som helst... eller huvudsaken med den tesen är ju ändå att jag skulle ha utnyttjat min tid att hitta någon annan istället för henne... jävla skit, skulle gärna ringa anna men det känns verkligen som om att jag inte vill lasta över mina problem på henne.. men det är oundvikligt att jag kommer prata med henne igen om det, visserligen lovad hon att hon kände att hon kunde vittna för polisen...

polisen ja... jävla sår! fan för att du läker! och jag har verkligen ingen lust i att kravsa i det för att hålla det nå så när färskt! fan så orätvist! jag menar nu kommer inte doktorn kunna indentifiera det.... och jag kommer ha ennu ett färre bevis... jävlar jag måste kunna göra det här komplett annars kommer jag att ångra vad jag gjorde till henne, att jag förlorade igen mot henne! fan satans skit, jag måste ställa henne inför rätta! jag måste! jag ringer min personliga polis i morgon.. jag hatade verkligen att höra henne beskriva hur natalija hade pratat till henne... fan varför är hon så annorlunda när det är fel tillfälle! varför var hon bara galen när ingen såg på! fan den jäveln! ifall hon verkad omtänksam och lung inför mig och galen inför rästen av värdlen så skulle jag stöttat henne helhjärtat!... men skulle jag älska henne.

det är en jävligt bra fråga.. det är inget att grunna i dock, inget går att förändra av det förflutna hur mycket jag än skulle vilja det, det ända som går att göra är att just fullända det som startats och det finner jag visserligen stort nöje i... om jag bara kunde få en läkare att kolla mitt ärr i morgon... jag ringer slite imorgon.. jag måste, jag skall försöka att hålla mig uppe, det är visserligen inte svårt men vad skall jag göra medans? sitta här, kanske skriva... lite rädd dock att det här är alldeles för långt för att någon skulle vilja läsa det.