Existentiell tomhet efter ensamma nätters onanerande aka. Vatten och koffein

inget intressant egentligen.. allt av minsta värde står i mitt antäckningsblock.. på något sätt känner jag att mitt fysiska tillstånd kräver... lättning på ett spirituellt plan.. jag läste ena helften av rubriken i en sammlingsverk av satir gemntemot femenism, och eureka en deffention av vad som jagat mig så länge.

men vafan ska man göra åt det, jaga något kk.. dvs jagaupp något, he lättar sagt än gjort och det är nog endå inte det jag vill ha.

kännde en verkligt bessynnerlig sorgsen och nästan äckelkänsla när jag bläddrade igenom graficknovelerna på stadsbiblioteket... allt detta vardagsanalyserande.. lika.. ärligt som bloggande.. jag som inte äns gillar att läsa bloggar.. får mig att känna mig ännu mindre och misslyckad än vad jag redan är, åter igen, att de har något jag inte har.

vad som var så typiskt från album till album att 90% av de jag tog fram och bläddrade i hade något med sex att göra, och något med dess massproducerade lättillgänglighets imperfektion... jag skräms av att läsa hur en täcknad kvinnar tänker något nedlåtande om den sex hon så nyligen.. ja vafan ett par serieifigur gör.. det är inte den ringa detalrikedomen i skisserna som är äcklande, heller inte vad de tar med, utan just att den kriticeras så friskt.. som om alla har så gott om det att de tröttnat på det! haha kan det vara kärnan.. jag vet inte, jag kände en liknande känsla i en ganska motsatt situation på jobbet igår, då en arbetskamrat intrudiserade något temporät ligg (vid sidan om hennes långt bort boende pojkvän) och... på något vis, hur jävla vanligt eller accepterat det än är... skrämmer det, eller rent av förargar mig. och jag har svårt att förstå varför... jag antar att det är för att jag söker trygghet i en relation och kvinnorna jag läst om och arbetskamraten behandlar vist sina relationer som om de inte var värda något, därav ingen trygghet.. men jag antar att det är olika personlighetstyper etc.. skrämmande i vilket fall, vill inte ha en flickvänn.. eller dyligt vilket tröttnar på mig eller finner mig otillräcklig.