äsh jag fattar inte varför jag bryr mig om att skriva detta då jag vet dess paradoxala laddning.
fan jag skriver väll här för att det kanske är någon som läser, men samtidigt vet jag att ingen läser, ingen vill läsa en dagbok fylld med missär så länge denna inte är fylld med jucie detales..
vilket min inte är den är standard missäri och dessutom kanske lite kronglig.. abstrakt kanske.
skickade henne det där sissta medelandet, jag gjorde det klart för mig själv att det skulle vara sissta smset.. ty det var fånigt att jag inte kunde låta bli att ringa henne och det var fånigt att hon inte svarade och det var fånigt att jag fick för mig en massa saker, jag är väll rädd för att hoppas och genom att lägga på sådär, gjorde jag åter igen ett lockdown, att jag nu kan gå vidare åtminstonne. samma med polisen och natalija antar jag... lockdown, finsish... almost to finsih men men, dags att hämta sin gamla laptop när den nya nyligen dött... låter nästan som om jag pratar om töser, men nej nu är det hårdvara, fan, mitt slutgiltiga konstaterande angående Müe var åtminstonne att hon måste vara aldeles för trött efter allt jobbande att hon inte orkar funderar över ifall jag är någon att prata med eller inte.. eller kanske rent av vilken social ställning jag har ijemtemot henne.. inte direkt kär eller inte utan snarare, vän, x(jo fan även ifall jag alldrig var något tror jag att hon har något sådant läge till mig), ragg, person som stöter på henne. och detta har lätt till att hon inte ville att jag skulle ta bort henne helt ur min telefonbok men det fick henne endå att låta bli att prata med mig på telefonen. käns som jag har försummat henne, som jag kände med replikunt, och jag har försummat dem båda, båda potentiella till allt vackert antar jag på olika sätt, replikunt kunde ha varit ett ragg i tyskland, och eller en bra nät bundis att dela musik med, men jag vet inte ifall det är det att jag gillar att skada mig själv eller ifall det är det att jag inte vet ifall jag klarar av att hoppas det gör ont att hoppas det är en sak som är säker. men det är dock ganska så jävla fånigt av mig att fly från det och även ifall replikunt gav mig en chans, en chans innan hon tog bort mig som friend på last.fm he och då satt jag inte vid datorn, jag tror inte att müe kommer ge mig någon annan chans, jag tror att müe kommer att antagligen förbestämma sin obestämd het till ilska och avsmak, även ifall jag försökt att inte verka fientlig, men jag tror att jag lite la det i händerna på henne iomed mitt medelande, iomed att jag sa att jag tog bort nummret, vilket jag gjorde, även ifall jag har en reservkopia på numret på min hotmail eller kan fråga Mecha_canibal och få det på nytt.. fan jag ville inte det.. jag ville verkligen inte be henne att fara åt fanders, vilket jag inte gjorde men som jag har agerat kan det spela som, jag ville ju egentligen finna denna flicka från mina drömmar på ett kaffe efter ett lågmält telefonsamtal någon kväll med lite skratt och eufori vilket hör till personer som synkar.. kaffe och kutter.. kutter på caffee.. och sedan vän eller älskare, men tusan vad jag hade behövt åtminstonne en ny vän, en ny, Den tredje stötepelaren, fan.. men nej nu får jag den inte, jag antar att jag är nöjd, jag slapp att hoppas, jag slapp att succesivt bli galen på att inte förstå varför hon inte svarade på mina telefonsamtal, fan om ändå mattias hade lust att hjälpa mig, kanske jag rent av skall be honom om hjälp det skulle facktiskt kunna ändra saker, men jag tycker synd om honom ifall han skulle... men fan.. haha jag fattar verkligen inte eller jag har en 90% gissning men jag jag.. jag vill ju så gärna att hon säger rätt ut att hon inte vill prata med mig... satan.. vad i helevet ska jag ta mig till egentligen, jag vet inte hur jag skall känna mig bättre i det här, jag känner mig fasligt skärrad för det här, varför lät jag inte bli att skicka det där medelandet och väntade tills jag pratat med mattias MC om det, fan då skulle jag kunna få henne att prata med mig även ifall hon inte blivit avfärdad... fan jag vet inte vad jag skall göra, det känns som spårät än är varmt... men jag kan ju inte direkt skriva skriva ett medelande till henne och säga att jag inte menade vad jag sa, det vore idiotiskt, och skulle antagligen bara irritera henne mer, äventuellt skulle det göra att hon tänkte lägre om mig.
det är ju statestik på att män återvänder till gamla flickvänner, men fan jag vill ju inte han henne som flickvän, jag vill inte att det skall vara min officiella ståndpunkt, jag behöver henne minst lika mycket som en vän... mäst som en vän, som en fräsh vind från det förlutna jag förlorat.
förutom att jag sitter och svättas här väntande på att last.fm library playlist skall spela en dålig eller oväsentlig låt, så saknar jag verkligen oralsex, alltså inte den man får utan den man ger, jag vet inte ifall det är på grund av all porr eller ifall det är att jag tänkt på natalija på sisstone men tusan vad jag vill ge oralsex.. helst till en tös som står up, och tja saken är ju den att det inte kan vara varken särskiljt gott eller bekvämt.. men fasken va estetiskt perfekt det vore.
söndag 10 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar