tills jag märkte att den ena hade bröts.. och allt var lika jävligt igen, eller förståss inte riktigt lika jävligt, jag har pengar och jag äter något medans jag funderar på vad skall jag skriva nu.. och varför skriver jag
på tunnelbanan tänkte jag att det kan vara värt något att skriva olika versoner av avskedsbrev till världen, inte för att jag direkt kommer tillämpa något av dem, men för att hjälpa mig komma fund, vida jag vill lämna efter mig något sådant efter eventuell självman bortgång...
jag vill ha hjälp.. hjälp mig! hjälp mig sluta upp med det här jävla självmordsnonsenet.. snälla!
men hur.
torsdag 16 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar