nu skall jag pinka sen skall jag gå och se ifall jag kan träffa en av tjejerna jag är lite förtjust i, hon är affärsbiträde i en alternativklädesbutik.

just nu har min klass ks i linjär algebra, det har inte jag för jag har inte rört boken den här veckan.

May your brain frie, just as my brain is frieing

ja jag antar att jag hatar alla om kring mig lika mycket som jag hatar mig själv.
jag undrar hur mycket som skulle förändras ifall jag hade haft flickvän i detta nu.

jag har fått tid bokad, hos terapeften.. vi får se ifall jag kommer att ha klarat av mattetentan tills dess... fan kvinnor.

vad fan vill jag egentligen hemta hoss dem förutom allt underbart jag inte förtjenar och behöver.

jag har åtminstone en ny god metod att tortera mig själv, jag hittade en tjej från klassens blogg, hon påminner mycket om nina och jag tror att hon tycker näst intill illa om mig, på grund av att jag inte assimilerat mig med min nollegrupp.. jag vet inte, att läsa hennes blogg får mig att känna mig illa till mods på liknande nivå som att läsa linneas gamla dagboksinlägg eller brevväxla med nina.. det är bara tortyr av osäkert slag.. att jag inte vet vad jag inleder, att jag inte vet om jag kommer få något tillbaka för det besvär jag laggt i personen.. jag hatar dem alla.. lika mycket som jag inte förtjänar någon av dem.

undrar utifall det inte egentligen står allt av värde av mina eventuella skäl att lämna här i min blogg.. egentligen, här har jag skrivit när jag inte haft någon annan att prata till och här har jag också skrivit rellativt osensurerart.

jag orkar verkligen inte läsa igenom hela min blogg...

men det beror förståss dels på att adam kunde konstatera att jag är av mentaliten Repeller som han kallar det, den typen som gillar att förstöra det den skapar, han frågade ifall jag gillade att bygga legotorn för att sedan bara njuta av att förstöra dem, men jag nekade och sa att det har aldrig varit så, men det är väll på grund av att jag utväcklat detta på äldre dar.

vet inte ifall jag skulle göra det, jag har som favorit att förstöra mina egna förhoppningar för tillfället, ni vet, mina planer, att tex ifall jag säger att jag skall upp då och då för att det är skitviktigt, så bryr jag mig inte nog för att hindra mig själv från att gå till sängs igen.. jag hatar hatar hatar verkligen mig själv för att jag gjorde så i onsdags, jag hade verlkige sett så fram emot att få programmera i klassrummet, få min läxa rättad.

jag har även mycket bristande disiplin, jag har istället för att tvätta mina kläder, eller laga min egen mat, har jag antagligen luktat hemskt illa den senaste månaden då jag helt enkelt återanvänt vart enda plagg flera gånger om, även ifall det är gratis att tvätta.. jag bryr mig helt enkelt inte..

samma med min mat, vart enda mål.. säg, 2 gånger om dagen har varit hamburgare eller dess like.. jag hatar hamburgare, men det håller mig vid liv.. och håller mig depprimerad vid liv, för antagligen, ifall jag började ta tag i mitt liv, dvs tvätta mina kläder, laga min egen mat, plugga, vakna i tid... så skulle jag med säkerhet bli odeppig...

jag hatar verkligen att det är så enkelt..

dock röker jag inte så ofta.. det är väll ok, ifall jag inte har ihjäl mig, (kom igen det är en mindre och mindre chans, men kommer jag att förstöra mitt liv istället) så har jag kanske helare lungor.

mitt liv suger, för att jag är ansvarstagare för mitt liv, och ansvarstagaren för mitt liv sköter det uruselt, bedriver mitt liv till ett meningslöst och jobbigt senario, som kanske rent av kommer kosta mig KTH

Trodde jag såg bögar på tunnelbanan, det gjorde mig glad

tills jag märkte att den ena hade bröts.. och allt var lika jävligt igen, eller förståss inte riktigt lika jävligt, jag har pengar och jag äter något medans jag funderar på vad skall jag skriva nu.. och varför skriver jag

på tunnelbanan tänkte jag att det kan vara värt något att skriva olika versoner av avskedsbrev till världen, inte för att jag direkt kommer tillämpa något av dem, men för att hjälpa mig komma fund, vida jag vill lämna efter mig något sådant efter eventuell självman bortgång...

jag vill ha hjälp.. hjälp mig! hjälp mig sluta upp med det här jävla självmordsnonsenet.. snälla!


men hur.

Müe är antagligen förbannad

så inga pengar på mobilen, och Mue antagligen förbannad på mig för att jag inte är försiktig med henne när hon är deppig, fan ska jag verkligen knyta ihop säcken med henne med, skit samma jag väntar bara att klockan skall bli åtminstonne halv tio innan jag börjar ta mig in till centrum för att komma åt en bank och för att få mig ett nytt visa kort, skall jag ta ett med symboler, och isåfall vad för bild.. fan jag bryr mig inte, jag vill bara ha ett kort så jag har ett alternativ, ett att leva mitt liv även ifall jag gör det uruselt.

fan ta all och hans moster, jag vill porra men kan inte göra det på den här datorn, fan vad jag är uttråkad.

ett litet tag seadn

jag vet inte, jag har haft hela morgonen på mig att tänka ut löjliga ideer att krydda till min vardag, och tja nu när jag står inför min blogg och funderar vill jag verkligen berätta detta för dig min bror.. vet jag säkert att det vill jag inte men jag vill fortfarande skriva ner det här, inget annanstans och jag vill att det skall vara nåbart av alla.. jag vet inte varför.

i vilket fall.. läs inte detta daniel.


fan vad skall jag säga, att jag konstaterade att ett tåg är för riskfullt, så kunde jag konstatera att det enda intressanta med en bro vore att jag skulle kunna ha någon som kommer och försöker att stoppa mig medans denna antagligen sitterar någon förbannad kliche.. som hoppar du så hoppar jag.. jag kommer fan bli ursinnig på jäveln och dra med honom ned. förbannat, det är värkligen klämshäcka välgörare som håller mig förbannad men inte för att det är något fel på dem, nej för att jag inte är lika rätt som dem.

en pistol må vara fegt, men fan det är det enda sättet, dock tar det år och dag för mig att kunna få tag på en sådan. ha så det kommer bara vara en dröm i vilket fall, en dröm att få skjuta mig själv, en dröm att få hoppa från en bro, en dröm att få avsluta det liv jag var för lat, o engagerad eller helt enkelt givit upp att leva, ty som ni redan vet är det egentligen inget fel på mitt liv, det är bara jag som inte vill leva det, eller det verkar åtminstonne så då jag gör det till det det är för tillfället, skolkar, äter uteslutande på snabbmatställen, eller snarare samma snabbmatställe, och ständigt porrsurfande, även ifall jag känner mig äcklad av både mig själv och de object jag ser projecerade på skärmen, det är inte äns en lek att sluta tänka, det är något jag gör för att jag är uttråkad, utråkad medans jag undviker att göra det skolarbete jag velat ta tag i.

så vad är då poängen med att ta l... kul müe skickade ett sms, så hon mår dåligt hon med, jag mår bättre bara av att hon bekräftade att hon fick mina sms.. fan varför skall hon komma och skicka mig sms som jag tolkar så fritt.. varför kan jag inte bara gå direkt åt en av de förbannad extrempolerna, lurat till mig någon av dem, antingen att jag kan pippa vem jag vill, när jag vill om jag vill, eller den som helt enkelt ger upp helt och säger att ingen vill ha mig någonsin och inget täcken på detta kan vara sant, det är bara min egen fantasi.. men så är det inte nu, nej jag hoppas fortfarande fastän, jag vet att jag alldrig kan få henne för att jag inte har några kvaliter.. tex att jag inte är tjej och hon har flickvän, samt att hon inte skulle vilja ha en orakd illaluktande och deprimerad postkärlek som mig, varför skulle hon..

åter igen, varför skulle jag inte hoppa framför ett tåg, ifall vi tar det som vald metafår, egentligen, jag ser inget pluss med att stanna kvar, men här är det inte att jag tror att det kommer vara något bättre på andra sidan eller något annat gay.. nej, jag vill bara fullfölja min rejecter mentalitet och förstöra allt, det slutgiltiga allt och njuta de sissta hundradelarna då jag inser att jag håller på att dö, och jag vet att allt är avslutat, inget mer att oroa sig över, allt är över haha låter underbart, väldigt underbart, behöver inte titta på mäniskor och hata dem för att de lever sina liv, att de lever sina liv, går upp ur sängen på morgonen och presterar efter sin egen prestationsförmåga bra eller dåligt...

wow höh jag älskar alla dessa täcken på att rycka upp mig idag, eller jag älskar att tolka det som det, fan va bittert allt är, och jag hatar faktumet att jag fortfarande vet vad jag gör för fel.

jag gör nästan felen just för att jag vet att jag gör fel, och att jag vet att de kommer att skada mig, jag vill skada mig slutgiglitigt så att jag inte kommer att skada mig själlv mer..

jag fick en glamorös fantasi påväg till skolan där jag drömde att jag döda viktor, men jag stoppade förståss mig själv då jag inte kunde bli så djurisk, och ifall jag skulle bli så har jag ingen kraft och in i mergen för rationell och begränad, jag skulle alldrig kunna bli den beserk jag beundrar, jag mins ju natalija. och jag tror ajg alldrig varit så ursinnig någonsin.