gammalt groll

somliga nätter.. somliga nätter ville jag känna att jag levde, som kvällen jag stog utanför natalijas fönster.

jag såg henne en stund, görande vad än hon brökar göra och jag fylldes av ilska, det var.. vitaliserande.

jag mins inte i detalj perioderna i mitt liv, kanske ifall jag rotar lite i gamla journaler skulle jag kunna återkalla..

dessa perioder, av forna mig, för finns det så mycket kvar av denna dåvarande mig, jag är väll bittrare nu.

och den undanträngde rädsla och förvarning jag kände då att jag skulle gå utför ifall jag inte rätade upp mig har nu gått i funktion

jag är nu fullt medveten om den katastrof jag anade före.. elden.

eld är en vacker metafor för natalija och dess metamorf som den utsatte mig, den pointerade min lathet och mitt undanskyende av konsekvenser

jag visste att en dag skulle jag vara tvungen att betala för min lathet, jag förstog bara inte att det skulle komma så snart.

jag insåg något när jag promenerade ikväll, dock mins jag det inte nu, antagligen för att jag är trött, trött och klockan är morgon.

det var en rätt lång promenad men jag måste säga att den mar njutbar, jag rökte nog aldeles för mycket, och teet som jag började att förbereda är

änsålänge bara svalnande vatten.


jag kom att komma ihåg min önskan om att vara dj, jag har material nog för det vid det här laget, och...


Så det kötsliga jag gör sig påmind, och jag går till min privata gaskammare.

det är ett mysterium hur vissa klarar av att hålla up en fasad av att intetsäga dessa omekaniska procedurer.